
I machosporten ishockey så ges det och tas smällar i tacklingar
där ute på isen.
Ibland så är ”olyckan” framme och en tackling renderar till att ge
Konsekvenser mot kroppsdelar som man skall vara extremt försiktiga
med.
Sitter på bibblan nu och läste om smällen Ludvig Collberg fick under de
tre sista minuterna av matchen mot Piteå.
En just tackling i egen zon vid sarghörnet rednderade till ett otäckt
jack i ansiktet där okbenet lyste vitt när sjukvårdaren tittade till honom.
Collbeg hade ont i huvudet efter smällen han fick, men ville ut på isen igen,
och sjukvårdaren tejpade honom för att det skulle sys efter matchen.
Två byten ytterligare gjorde Collbeg innan huvudvärken satte stopp för vidare spel.
Men va F*N!!!
Har man inte kärt sig något alls på sina kurser, utbildningar och av den information
pm hur man bör hantera smällar mot huvudet???

Svar:
Tydligen inte!

Samma fel upprepas gång på gång tyvärr..
Hade Collberg åkt på ytterligare en tackling under något av de två bytena han gjorde efter
den smällen så hade risken varit stor arr hans hockey karriär varit över.
Kanske mer än så faktiskt.
Lika dant var det när Thegel åkte på den där oppen-ice tacklingen i derbymatchen
i Katrinhallen för flera år sedan.
Det är ta mig tusan helt makalöst nonchalant av ledarna i ett lag att låta en spelare extra isen igen
så strax efter en smäll emot huvudet..

Skärpning!
Det är faktiskt spelarnas väl och ve det handlar om först och främst.
Inte att försöka jaga ifatt ett 1-4 underläge!!!
Riktigt dåligt, men jag är inte ett dugg förvånad faktiskt.
Det ligger den där machostämpeln över hockeyn att
””Det som inte dödar, det härdar””
När skall man lära sig att hantera smällar mot huvudet tro?
Skall det behövas något liknande och ytterligare en tackling
med kanske dödlig utgång för att de tre cynapserna som tycks
finnas i hjärnan på ledarna i båset skall vakna till liv???

F*n trot!
Så är det nog, för något annats sätt kan man inte tolka det på.
